Träningslördag!

Vi har varit och tränat i ridhuset idag och oj, min lilla silverhund har ALDRIG varit så taggad. Hon till och med ljudade lite under tiden, vilket i sig ju inte är särskilt önskvärt, men vad gäller henne är det inte ett problem. Vi tränade hur som helst på att kedja lite olika trick, för att jobba upp uthålligheten och förståelsen för olika kommandon. Hon var som sagt riktigt på tårna och tog ett par ärevarv för att få igång de andra, men kom snabbt tillbaka till fokus när jag sa till henne. Något som heller aldrig hänt för några månader sedan, då hon förmodligen sprungit tills hon tröttnat. Åh, är fruktansvärt nöjd med min vildhjärna!

Wilma

Vad gäller Esther jobbade vi mest på fokus och kontakt. Senaste veckan har hon ju varit lite väl intresserad av omgivningen, både människor och hundar, så för henne var det bara nyttigt att befinna sig i miljön. Lite svårt i början, men på slutet var hon riktigt duktig. Lilla trasselsudden.

Esther

Är så himla glad att vi har någonstans att träna samt kompisar att träna med. Idag var vi fem hundar i ett ridhus. Någon tränar lydnad, en annan agility och en tredje är passiv. Guld värt med både störning och extra ögon, varav ett par varit med sedan Wilma bara var ett halvår. Kul att kunna dela resan med andra, framgångar som bakslag.

Fantastiskt!

Är det inte den ena så är det den andra

Jaha. Så lagom till att Wilma åter blivit till sitt lyhörda och skapligt väluppfostrade jag (efter löpet) har alltså lilla Esther kommit på hur roligt det är att springa efter människor. Två gånger på två dagar har hon pipit iväg när min uppmärksamhet varit riktad åt annat håll, och om man springer riktigt fort kommer man även ganska långt. Skitunge. Hon lyssnar dock när jag ropar, men anser väl inte att det är riktigt lika angeläget när man har möjligheten att stifta nya bekantskaper.

Bara att ladda med superbelöning i form av kampleksak och mjukost och så ut för att träna inkallningar med Wilma som störning. Svettigt, men vi fick till en riktigt bra känsla. När sedan båda tjejerna passerar två skällande tervrar, i fotposition och med klanderfri kontakt, växer man ju minst ett par decimeter av stolthet. 

Så jaa, du lilla Esther. 

Allt är förlåtet.

(Har dessutom bokat klipptid till dig i början på mars, 

så jag antar att vi är kvitt.) 

Valpträning i naturen!

Jösses, vad rolig hon är att jobba med den där lilla pudeln! Så kvick och snabbtänkt med viljan att arbeta och göra rätt. Vrider närapå nacken av sig för kontakt samtidigt som hon är både säker och självständig. Är jag bara tydlig så sitter det liksom och det är en häftig känsla. 

Vi tar det dock väldigt lugnt. Använder naturen som hjälpmedel och ser till att det alltid är lekfullt. Försöker leta upp situationer där det är lätt för henne att bjuda på önskvärda beteenden som vi sedan befäster. Uppmuntrar, guidar och bygger upp vad jag hoppas blir en bra grund för vad vi än vill ta oss för i framtiden.

Just nu leker vi med att jobba på avstånd. Att kunna skicka henne samt utföra en särskild uppgift. Vi använder oss nämligen mycket av dogparkour (som jag skrivit lite om här) och hon har på så sätt lärt sig att bland annat sätta tassar mot träd eller kliva upp på passande stubbar, och tadaaa, en naturlig target och lätt som en plätt att sätta kommando på. Nu kan jag skicka henne från lite avstånd och hon har fin fart rakt ut hela vägen till föremålet. Så himla enkelt och roligt och jag är så glad för min fantastiska valp!

Min ledsna lilla Wilma

Det är jobbiga tider för lilla Wilma. Lilla Wilma som inte alls vill gå ut i blåst och kyla och slask och rusk. Lilla Wilma som mycket hellre stannar hemma under täcket. Tar sovmorgon hela dagen. Det är jobbigt för lilla Wilma som helst av allt vill åma sig för snygga killar, typ den där silvriga storpudeln med de långa benen som vi passerade häromdagen. Jättesnygg var han. Så himla ståtlig! Lilla Wilma tyckte att han skulle följa med oss hem men det tyckte inte matte, så det är jobbigt för lilla Wilma. Det förstår ni säkert. 

Ja, det är jobbigt för Wilma för Wilma löper och livsgnistan går liksom lite på sparlåga. Hon har knappt velat springa på en vecka, något som annars hör till den dagliga rutinen och favoritsysslan, så nu gäller det för mig att hitta på andra saker som är roliga. Det går ju att få igång henne, och när hon är glad blir det så mycket trevligare för oss allesammans. 

Idag har vi exempelvis börjat dagen med att strosa planlöst i skogen i en och en halv timma. Vi går en stund, tar en paus, går lite till och så vidare. Även om vi är bortskämda med fantastiska promenadstigar är det så himla nyttigt att vika av från dem ibland. Särskilt för valpen som utvecklar kroppskontroll, styrka och smidighet men även för Wilma som i lugn takt får jobba med hela kroppen. Så himla härligt att dessutom bara få vara. Att inte ha bråttom någonstans. Skönt!

Efter lunch tog vi en kortare sväng över ängarna och jobbade istället lite. Wilma älskar att få göra trick för en godisbit, och blir så himla mycket gladare av att få en liten uppgift. Inga särskilda krav, bara sådant som hon kan och är duktig på. För tillfället är "dansa" favoriten, dvs snurra på bakbenen åt det hållet jag visar. Så då gör vi väl det då, och till och med Esther har tagit efter! Lillan fick dock träna mer fotgående vilket hon briljerar på. Hur hon har lyckats hitta den perfekta positionen från början samtidigt som hon är så otroligt stadig är för mig en gåta, då allt jag har gjort är att förstärka kontakten. Vips så var det bara där, nu är det upp till mig att lägga på ett kommando och utveckla vidare. Älskade valp!

Resten av kvällen har de fått tugga ben i ett par timmar och sedan sovit. Inte för att jag på något sätt har tolkningsföreträde, men jag vågar nog påstå att de är ganska nöjda med sin söndag ändå. 

Trots att det är jobbigt för lilla Wilma.

Hoppsan, här var det tomt!

Samma visa som sist, jag bloggade knappt något under Wilmas första två månader hos mig och så verkar ju vara fallet den här gången också. Här är det dock full fart, bloggens ekande tomhet till trots. Och visst ska jag ta mig i kragen och börja dokumentera igen, det är så nyttigt och roligt att jag inte vill låta bli. Men för att komma i fas tänkte jag punkta upp lite vad som hänt sedan sist, så tar vi det därifrån!

Wilma:

• Har hunnit bli elva månader
• Har kommit in i sitt första löp
• Är således lite känsligare än vanligt för tillfället
• Samt har utvecklat sin selektiva hörsel ytterligare...
• Har haft träningsvila under vintern
• Men varit riktigt taggad nu när vi börjat smyga igång
• Planerar rallystart i vår

Esther:

• Är nu fyra månader gammal
• Fullkomligt fantastisk och ständigt positiv
• Men med mycket vilja och karaktär
• Visar stor arbetsvilja och följsamhet
• Jätteduktig på att vara ensam hemma med Wilma
• Lätt i all hantering som kloklippning och pälsvård

.

Och nu då? 

Vi har börjat komma igång med träningen igen, och har tillgång till ridhus varannan vecka. Jätteskönt att få vara inomhus, särskilt med tanke på att Wilma tycker att vädret är pest. Wilma planeras dessutom göra sin rallydebut i vår. Vi behöver finslipa momentförståelsen båda två, men hennes fokus har verkligen utvecklats. Nu kan vi träna i grupp utan att det stör nämnvärt, vilket är enorma framsteg sedan i somras. Hon ska även kollas igenom av en fysioterapeut, mest för att jag tycker att det är viktigt att göra emellanåt men också för att hon spänner sig så dant nu när det är isigt och skare. Jag har upplevt henne som lite stel emellanåt, och vill se till att allt är som det ska.
.

Esther ska klickas in och vi jobbar på att lägga en bra grund för lydnaden. Jag upplever henne som väldigt kvick och förig, hon vill jobba och tänker mycket själv. Det blir ingen valpkurs för henne, utan jag har tänkt att hitta en passande onlinekurs för att utveckla leken mer, och som sagt, bygga bra grunder. Hon fixar träning i grupp, bland nya och gamla hundar, galant och bryr sig inte nämnvärt om störning. Hon behöver också friseras ordentligt, jag har skött ganska mycket av det själv men det är dags för en grundlig genomgång.

Själv ska jag bli bättre på att ge dem mer tid på tu man hand. Esther behöver miljötränas utan Wilma och båda behöver mer ensam träningstid, där de har allt fokus.
.

I övrigt planerar vi flytt från växjö till kalmar i mars, vilket vi ser fram emot allihopa. Min blivande sambo är nämligen inte bara min, utan även Wilmas stora kärlek och jag vet inte vem som är mest nöjd över detta beslut. Det blir heller inte sämre av att vi bor en kilometers promenadväg från brukshundsklubben. Fantastiskt för någon utan bil eller körkort! Då ska vi verkligen ta tag i och strukturera upp vår träning ordentligt.
.

Sammanfattningsvis ser jag fram emot den här våren, nu när dagarna blir allt ljusare och träningslusten kliar i fingrarna!