Kvällsträning med bra känsla!

Har just kommit in från ett sånt där kanonpass med en grymt bra känsla. Vi gick igenom rallylydnadsmomenten (med koppel!!) vilket flöt på fint med båda hundarna. Wilma måste jag börja utmana lite mer så att hon får tänka, annars tröttnar hon lätt och blir ofokuserad. Esther har även gjort sina första riktiga inkallningar med ingångar. Fram till nu har vi bara satsat på fart och explosivitet, men idag kopplade vi på fotkommando vilket hon löste kanonfint efter ett par gånger. Nöjd matte!

Nu ska jag försöka hålla fingrarna i styr och låta oss vila i form inför helgens rallytävling. Det ÄR ju så lockande att gå ut och ta ett pass såhär, men att få avsluta med den här känslan och ha ett par laddade hundar på lördag är nog trots allt det bästa tänkbara. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv...

Det här var ju roligt!

Finbesök från hovmantorp!

Idag har vi haft finbesök av Hannah och Skilla från hovmatorp, som ligger en liten bit utanför växjö. Wilma och Skilla är lika gamla och vi har hängt ihop sedan de bara var ett halvår då matte Hannah pluggat här tidigare. 

Skilla är en foxterrier med integritet men som fungerar väldigt bra tillsammans med mina två. De pratar bra hundspråk och respekterar varandras gränser. Och så tycker de ju allesammans om att springa och leka samt har ungefär samma energinivå.

Det är så himla roligt att se hur tre hundar från helt olika grupper kan komma så fint överens, och hur kul de tycker att det är att få träffas trots att det inte blir jätteofta. Nästa gång är det vår tur att åka!

Borsta, föna, klippa, kamma!

Idag har vi ägnat nästan hela dagen åt att bada, borsta, föna och klippa. Mycket jobb men faktiskt nästan lika roligt. Det är något terapeutiskt med stå där och pyssla i lugn och ro.

 Till och med Wilma fick bada, lite för att hon behövde men mest för att hon blir så sotis annars.

Esther blev hur som helst jättefin. Det enda är hennes nackpäls som är fruktansvärt sliten, mest på grund av hennes syster som tycker om att gnaga och lite för att vi använder sele (jo jag vet, döden för utställningspälsar, såklart). Men nu är ju inte tanken att hon ska bli någon utställningsstjärna ändå, och efter växjös internationella utställning så ryker detta burr. Det må vara hur mysigt som helst och pälsade pudlar är bland det vackraste som finns, men det är lite väl mycket jobb för att bara ha för syns skull.

Efteråt firade vi med en lång kvällspromenad i skogen. 

Så mycket för allt arbete...

Träningsglädje!

Åh herregud, vad det är roligt att träna hund! Och det är så roligt med en hund som tycker att det är lika roligt som jag. Vi är inga stjärnor och jag har bara varit hundägare i drygt ett år, men vi provar oss fram tillsammans och det är så häftigt när man kan sätta ihop detaljerna och plötsligt få en fungerande helhet. Att vi faktiskt tar oss framåt, sakta men säkert.

Idag har Esther och jag lagt fokus på det fria följet. Jag är jättenöjd med hennes grundposition men hon hamnar gärna lite långt bak i gången samt startar lite dåligt. Så för att råda bot på det testade vi med omvänt lockande vilket gav jättefint resultat! Vi går inga långa sträckor, utan satsar på att behålla energi, kontakt och position och det verkar löna sig. 

Wilma som varit lite låg vid de senaste träningstillfällena fick köra några freestyle moment. Spring, hopp och snurr och annat som är fartfyllt och kul. Hon tände till ganska snabbt och kom sedan igång ordentligt. Det är en fröjd att jobba med henne när hon är på det humöret.

Efteråt var vi glada och nöjda alla tre och det gjorde nästan ingenting att vi fick gå hem i ösregn och mer eller mindre kunde vrida ur kläderna (och pudeln) när vi kom tillbaka...

Ny bloggadress!

Vi har bytt bloggadress och det var väl minst sagt på tiden. Nu handlar det ju faktiskt inte bara om vinthunden Wilma, så hädanefter är det wilmaochesther.blogspot.com som gäller!

Spår och regn!

Igår fick Esther köra uppletande och Wilma gå korvspår (jag är ensam och lite lat så det är liksom lättast så). Båda var duktiga, men Wilma imponerade mest genom att lägga hela sin tyngd i selen och spåra riktigt säkert. Annars vädrar hon helst i luften, då hon ju naturligt jagar med synen och gärna går med huvudet högt. Jätteroligt att få se henne jobba ordentligt. Esther kan ju detta med att använda näsan och har inga problem så länge hon inte blir överilad.

Annars går det inte i många knop här hemma. Vädret är riktigt ruggigt och sommaren känns långt borta. Vi har ingenting emot regn, men det i kombination med kyla och hårda vindar är faktiskt inte ett dugg roligt. Själv har jag också haft mycket att stå i och hjärnan känns som överkokt havregrynsgröt. Så nu samlar vi ny energi och håller tummarna för lite bättre hundväder, det kan ju inte vara alltför mycket begärt?

Fina lilla Esther!

Det finns nog inget mysigare än detta lilla tryne, som varje morgon kryper sådär jättenära. Stoppar nosen i halsgropen, vill bli smekt över kinderna och kliad på magen och knorrar så som hon gör när livet känns lite extra bra. Ett minst sagt fint sätt att starta dagen på.

Charmer Wins Unique Model

Idag riktar vi en tanke till Esthers morrmorr Nova, som imorse vandrade vidare till hundhimlen. Jag har bara träffat Nova ett par gånger, men hon lämnade inte heller mig oberörd. Nu lever hon kvar i barn och barnbarn och det är en ära att få föra arvet vidare. Kanske var det inte en slump att även Esther fick ett namn för en stjärna.

Vila mjukt, fina Nova!

Lyckan i att vara vinthundsägare!

En av de absolut bästa sakerna med att vara vinthundsägare är att få se dem springa. Lyckan i hela kroppen när de får sträcka ut i sin maximala hastighet. Musklerna som jobbar och hur de kan vända på en femöring utan att tappa kraften i språnget. Hur smidigt de tar sig fram i terrängen, uppför och nerför, över stenar och mellan träden. Det finns nog ingenting i hela världen som slår det.

Vi har tur som har så fantastiska omgivningar som tillåter detta. Varierande marker med stora öppna ytor. Chansen att få rusa av sig varje dag utan något som stoppar på flera hundra meters håll. För oavsett hur mycket roligt jag än hittar på, eller hur mycket jag ens skulle försöka, så finns det ingenting som kan ersätta detta.

Inomhusträning med Esther (film)

Passade på att filma lite när vi tränade idag, det är ju alltid nyttigt att se sig själv utifrån. Vi nöter som sagt ordförståelse vilket har blivit mycket bättre på bara några dagar. Så fort jag gav henne chansen att tänka själv så trillade poletten ner fort som attan. Stadgan jobbar vi på, vilket är varför jag belönar samma position flera gånger, och skiftena ligg-sitt är ju högst tveksamma. Men jag tänker att det kommer, hon är söt och glad och vi har roligt. Och det är ju trots allt huvudsaken! 

Wilma fick sig också ett pass, men hon är så himla svår inomhus. Vi håller ju till i köket en hund i taget, medan jag stänger för med kompostgaller så att den andre håller sig ur vägen. Wilma tycker att gallret är vääldigt obehagligt och blir jättelåg direkt. Så vi leker mest korta stunder åt gången i hopp om att hon ska slappna av. Utomhus är det däremot andra bullar, så vi håller oss till det tills vidare.

Dagens rätt: Grisfot!

Dåligt väder och hög motivation!

Världens tråkigaste väder. Ni vet, sånt där fint fint ihärdigt regn som gör en blöt hela vägen in på skinnet. Ingen vill gå ut, och efter ett ordentligt skrovmål (de fick dela på en kyckling och har nästan ätit upp allt) sover de nu middag båda två. Wilma under täcket och Esther utslagen på golvet. Själv läser jag Maria Brandel's bok "Från valp till stjärna" och blir otroligt träningssugen. Fantastisk bok för motivationen! De senaste dagarna har jag fått igång shejpandet av Esther ordentligt samt tagit bort en hel del hjälper (jag blir gärna alldeles för övertydlig vilket ju leder till motsatt effekt, det blir inte tydligt alls). Hennes attityd blir dessutom om möjligt ännu bättre när hon faktiskt får chansen att tänka själv. Hur som helst är vi inne i ett bra flow nu där de grejer vi lagt ner mest tid på har börjat lossna, energin är på topp och träningen känns fruktansvärt kul.

Tävlingsplanering!

Jag älskar att tävla och tycker verkligen att det är jättekul. Inte bara för att det är bra med mål och någonting att jobba för, utan för hela grejen med att vara på en tävlingsplats. Allt ifrån att göra hundarna fina, packa och åka iväg till att få vistas i själva miljön. Under alla år som vi hade min häst var vi iväg och tävlade och det är så roligt att ha möjlighet till det igen. Det handlar inte särskilt mycket om prestation, för är man fostrad av en ponnymärr med mycket egen vilja får man liksom sätta sånt åt sidan och glädjas åt när det väl sitter. Den där känslan av att allting fungerar. Idag är jag tacksam över att ha med mig den erfarenheten och kunna lämna allt vad prestige heter hemma och bara ha det skoj!

Vår planering för hösten är färdig, och det är såhär listan ser ut:

Rallylydnad nybörjarklass

- 6/9 Älmhult BHK

- 13/9 Kumla BK

- 5/10 Växjö BK

- 11/10 Eskilstuna hunddressyrklubb (dubbla klasser)

- 12/10 Katrineholms BK (dubbla klasser)

Utställning

- 31/10-2/11 Växjö Internationella 

De små tingen

Den ena snusar i min nacke medan den andra har rullat ihop sig till en boll i knävecken. Mjuka och varma med lugna hjärtslag. Och trots att de tar upp nästan all plats i dubbelsängen så är jag lika tacksam för varje morgon jag får vakna upp med dessa vid min sida. Det är att vara lyckligt lottad.

Pudelträff!

Så, pudelträff igår. Ett gäng hormonstinna pojkar och så lilla Esther. Stackarn. Inte för att de var elaka, men minst sagt fixerade. Hon som höll i det hela, som även är instruktör, fick gå in och fostra de värsta medan jag stöttade Esther. Så det blev inte så mycket lekande av för hennes del, men om man ska hitta något positivt i situationen så stärkte det nog vår relation ganska mycket. Jag vill ju att mina hundar ska lita på att jag hanterar jobbiga situationer, då jag anser det vara mitt ansvar. De ska inte behöva lösa sånt själva, och på så vis gick det bra idag. Hon höll sig i närheten och jag fick styra upp när det blev för mycket.

Det här med rasträffar verkar hur som helst inte vara våran grej. Svårt när man har två hundar som trivs tillsammans och har så oerhört stort utbyte av varandra, såna här tillställningar blir liksom inte särskilt givande för någon av oss. Men nu vet vi det, och hädanefter får det räcka med våra egna vänner. Lite bilder blev det i alla fall och det var såklart trevligt att träffa andra pudelmänniskor och deras hundar.

Emzer

Benji

Esther, som alltid är på glatt humör trots allt.

Tjusiga Louis

Emzer

Benji och Allan

Vilodag!

Idag har vi haft en riktig vilodag, både jag och hundarna. Det har varit oväder till och från och i synnerhet Esther har mer eller mindre sovit hela dagen. När det är sånt här väder vill de knappt ens gå ut på gräsmattan, vilket jag förstår. Det är ju dock viktigt att ta det lugnt emellanåt också, även för vilda unghundar. 

Imorgon blir det dock andra bullar då Esther och jag ska på pudelträff. 

Spännande då vi knappt har sett några andra så det ska bli jättekul. 

Kameran följer såklart med!

På tal om något helt annat så fick vi häromdagen en liten säck med profine torrfoder, då det var en här på området som ville bli av med det. Mina äter ju inte torrfoder men ibland tycker jag att det duger som godis i brist på annat. Wilma fick det bland annat i spåret igår och tji fick jag när hon var tvungen att bajsa fyra gånger inatt. Hon var inte dålig, men minst sagt nödig. Stackarn. Så det är väl bara att kassera.
Gratis är inte alltid gott.

Vardagsaktivering - spår och upplet!

Vanligtvis ser våra dagar ut som så att vi tar en kortare promenad på förmiddagen där vi fokuserar på aktivering och sedan en långpromenad på kvällen. Detta har passat nu när det varit så otroligt varmt på dagarna och är något vi har fortsatt med även nu när det är svalare ute.

Aktiveringen kan vara allt från att träna på olika moment, göra tricks, köra parkour eller att använda näsan. Idag satsade vi på det sistnämnda och gav oss ut i skogen. Esther fick köra upplet då vi tycker att det är roligast. Hon har ju ett stort föremålsintresse och vi båda tycker om när det är lite fart. Wilma fick gå ett par näringsspår vilket passar henne bättre. Båda hundarna var duktiga och jobbade på fint med bra fokus trots en ganska stark vind, så nu är vi nöjda och belåtna allihopa. Ibland är det ju inte svårare än så att hitta lite harmoni.

Nu ska vi få i oss lite mat för att ikväll möta upp vad som
förhoppningsvis ska bli våran daghund ett tag framöver. Spännande!

Det ljuva barflivet!

Igår måste ha varit någon slags lyckodag,  ty vårat lilla Ica sålde flera omgångar av kött med kort utgångsdatum till halva priset. Hoppade nästan jämfota av glädje och fick med mig allt från färs till lever och lite fisk. 

Det är så skönt att kunna samla på sig och veta att det finns tillräcklig mängd och variation hemma för att stå sig ett tag. Att hundarnas mat tar upp två av tre fack i vår lilla studentfrys är ett litet pris att betala. Ack, det ljuva barflivet!

Rasträff - Syskon är ändå bäst!

Igår var Wilma och jag på italienarträff. Elva stycken hundar sammanlagt, jätteroligt! Esther fick stanna hemma, bra träning för henne och kul för Wilma att få lite egentid. Trodde jag. 

Hon som alltid brukar vara den som håller igång mest och busar värst när vi är ute ville helst inte alls vara med sina rasfränder.

 Istället polade hon med en pinscherhane och lekte lite med Douglas som vi känner sedan tidigare. Kanske har hon glömt sina rötter? En sak är i alla fall säker, syskon är ändå bäst!

Rallydebuten avklarad!

Igår var inte vilken dag som helst, igår var nämligen dagen då båda hundarna slog på stort och gjorde sina första starter i rallylydnad. Debuten gick av stapeln på köpings bhk, en jättetrevlig klubb med god stämning och gulliga funktionärer. Dit kommer vi gärna tillbaka!

Resultatet då? Wilma var på sitt allra bästa humör och gjorde överlag en kanonrunda. Man vet ju inte alltid med henne, vissa dagar fungerar ingenting och andra dagar går hon som en klocka. Det vi fick avdrag på var att hon snurrade några extra varv vid ett moment (kan själv osv) och inte låg kvar tillräckligt länge vid ett annat. Någon gång stannade hon även till och kollade på hunden med start efter oss. Vi slutade på 60 poäng och fick mycket fin kritik av domaren som tyckte att hon var en mycket härlig hund! Och ja, jag kan bara hålla med.

Lilla Esther som bara varit tävlingsmyndig i en vecka gjorde strålande ifrån sig hon också. Särskilt som hon aldrig ens gått en riktig bana med skyltar och koner, och det var kanske därför hon inledde med att använda första skylten som tasstarget... haha.  Annars var det lite nosande här och lite tittande här, sådant som försvinner med mer rutin, och vi slutade på kvalificerande 76 poäng! En riktig liten kanonhund den där söta svarta.

I övrigt var det en härlig dag trots tryckande värme (vi hittade dock en sval plats i skuggan) och hundarna tog det hela med ro. De är så lätta att ha med och kopplar av trots hundar och människor i ständig rörelse. Nu när det första steget är gjort har vi också planerat resten av tävlingsåret. Fem rallystartrer vardera och sen avslutar vi med att Esther ställs ut på Växjö internationella i slutet på oktober/början på november. Förhoppningen är att vi ska vara färdiga att starta fortsättningsklass i vår, att ha mål är alltid sporrande!