Ut med hunden!

Jag vet inte om det är en trend som breder ut sig eller bara jag som tänker mer på det, men det här ämnet är i alla fall något som får mig att brinna av lite. Jag studerar och bor på campus, ett område med enbart studenter. Det är många här som har hund, vilket är helt förståeligt när man har möjlighet att disponera sin tid hur man vill. Perfekt. Det jag märkt är dock att fler skaffar hund men allt färre ser till att de får tillräckligt med motion.

Jag blir lite lack på detta, för jag tycker inte att det borde vara så himla svårt. Att hundar behöver röra på sig vet vi väl alla, oavsett storlek eller typ av hund. Det går inte att komma ifrån. Ändå är det alldeles för många som höjer på ögonbrynen när jag berättar om våra bästa promenadvägar, de har aldrig ens varit i närheten så lång borta. Och då kan det handla om rundor på fyra kilometer, vilket jag inte tycker är långt när man bor som vi gör. Vi har helt otroliga omgivningar för hundpromenader. Så att säga "oj, så långt går vi aldrig!" gör mig konfunderad.  

Jag förstår att det kan vara jobbigt ibland. Det finns perioder när man spenderar nästan tjugofyra timmar om dygnet med en och samma tenta, man har långa dagar, det är mörkt och dåligt väder osv osv. I de allra flesta fall handlar det dock inte om det.

"Jag orkar inte/har ingen lust/är lat!" 

(Ja, jag har fått höra den...)

Det är okej att inte alltid orka. Jag orkar inte heller alltid och det finns dagar då vi knappt går upp ur sängen. Men det måste vara undantaget. Du kan inte bara orka ibland, hund har du varje dag alla dagar om året. Inte bara när du har lust.

"Det är så tråkigt väder!"

Ja, i Växjö regnar det mer än halva året. Bit ihop. Wilma tycker inte heller om dåligt väder men hon tycker än mindre om att inte få röra på sig ordentligt. På med kläderna!

"Jag tycker att det är så roligt att få äta lunch med mina vänner!"

Jag förstår det, men du har två minuter hem och din hund skulle nog uppskatta att få sträcka lite på sig när den ska vara ensam en hel dag.

"Min hund är så uttråkad, är det någon som vill leka?"

För fjärde dagen i rad? Really? Jag förstår om din hund blir rastlös om du tror att det räcker med att släppa ut den på gräsmattan ihop med ett gäng andra som inte heller får göra något vettigt i sitt liv.

"Min hund blir så smutsig om vi promenerar på annat än asfalt!"

You tell me. Jag har en pudel i utställningspäls, hon är ute i naturen varje dag. Det är ingen ursäkt.

"Jag har så mycket att göra!"

Du har i genomsnitt tre föreläsninsdagar i veckan. Och oavsett om du skriver tenta eller har mycket att läsa så har du med all säkerhet ett par timmar att avvara för din hunds skull.

Jag vill inte framställa mig som den perfekta hundägaren, men jag har anpassat livet så att det passar mina hundar. Jag har valt att leva tillsammans med dem och är således skyldig att se till att de får alla sina behov tillfredsställda. Det minsta jag kan göra är att ge dem mat, möjlighet att sova ordentligt och ta ut dem så att de får röra på sig så mycket som de behöver. Det borde inte vara så himla svårt. 

Vi hundmänniskor.

När Maria och jag var ute på långpromenad häromdagen konstaterade vi att det faktiskt måste vara något fel på oss hundmänniskor. Kallt och ruggigt höstväder, med en touch av regn och lätt blåst, och ändå kan man inte vara mer nöjd med hur man får spendera sin fredag. Blöta men glada hundar som trivs med varandra. Som får springa över stora ängar och sicksacka mellan träden i skogen. Nosa och busa och leva rövare. Jag kan inte göra annat än älska det här livet.

Världens sötaste lilla gäng <3 Esther, Wilma, Ivy och Hampe!

Bilder från skogen!

Vi tävlade ju i helgen, men det ska jag skriva om snart. Tänkte nämligen passa på att summera säsongen samtidigt och har inte riktigt kommit igång. Istället har vi tagit tillvara på den lilla solen som veckan har bjudit på och vistats i skogen så mycket som möjligt. Jag älskar verkligen den småländska skogen. Lummig, fin och milslång. Och jag är så glad att vi har den alldeles intill, livsviktigt för mig som varken har bil eller ens körkort. För det är trots allt där vi trivs allra bäst.

Det som inte funkar på träning...

Vi ska som tidigare sagt tävla dubbla klasser imorgon, Esther och jag. Vädret verkar inte vara på vår sida. Blåst och ösregn väntas hela dagen... Från början skulle stackars Wilma såklart ha följt med som stöd, men nu har jag lyckligtvis fixat så att hon slipper. Vår daghunds familj bor precis i närheten av klubben, och dom är så himla snälla och gulliga och tar gärna emot Wilma under dagen. Så nu slipper jag ha dåligt samvete för att hon ska behöva vara blöt och kall. Lilla hjärtat mitt.

Med det ur världen är vi taggade, vädret till trots. Det ska bli spännande att se hur vi klarar att hantera tävlandet under dessa förutsättningar. I Växjö var det ju katastrof när banan var blöt, men efter det har Esther och jag plaskat runt på vad som brukar vara vår träningsplan, men som numera snarare liknar en damm. Igår fick vi till och med sällskap av ett gäng änder... Jag har försökt få henne att tycka att det faktiskt är lika roligt att träna oavsett väderlek, och det går ändå ganska bra! Nu hoppas jag dock att vi slipper tävla i en vattenpöl, men man vet ju aldrig. Och det som inte funkar på träning funkar inte heller på tävling! 

Håll tummarna för oss! 

På äventyr!

Igår hörde Maria av sig och vi bestämde oss för att ge oss ut på ett litet äventyr tillsammans med henne och Ivy. Sagt och gjort, klockan tre hoppade vi på tåget till Älmhult för att vidga våra vyer, träna lite och kolla in deras djuraffär "djurens värld". Perfekt sådär en annars väldigt grå och tråkig måndag. Vi promenerade omkring i centrum och tränade lite rally på stationen, innan vi hoppade på bussen till handelsområdet. Där hittade jag äntligen min träningsväst och hundarna fick en leksak. Wilma hade helst velat ha med sig allt från kattleksaker till kampludd, hennes långa näsa kommer ju åt vad som helst bakom ryggen på en. Det slutade med att hon fick lite gott att tugga på medan vi andra körde ett pass till på en tom parkering. Så himla bra störning med trafik och människor, samt att vi aldrig tränat på asfalt förut. Esther och jag fokuserade mest på kontakt samt skiftena sitt-ligg-stå. Det gick fint och jag är så nöjd med min lilla hund. Halv åtta landade vi sedan hemma igen, trötta men glada efter en väldigt bra dag och fin start på veckan!

Finaste lilla Ivy! <3

Rallytävling!

Helgens tävling då. Dubbla starter för båda hundarna. Wilma och jag diskade oss med flit i första starten och kom runt i andra men inte så mycket mer. Hon är färdig för i år och vi ska nu få ordning på hennes rygg. Kanske blir det någon skillnad. 

Esther gjorde sin första start på 60 poäng och andra på 84 poäng. Hon börjar kännas jättefin och har blivit kvick och lyhörd inne på banan, vilket leder till att jag inte riktigt hinner med. Mina kommandon blir för långsamma och felen vi drar på oss ligger på mig. Det är dock angenämt, vi tar oss framåt och Esther har verkligen hittat fokus även på tävlingsbanan. Fantastiskt roligt och jag älskar att jobba med den där hunden!

I övrigt hade vi en fantastiskt trevlig dag med solsken och härligt sällskap. Nu ska vi finslipa vår kommunikation så tror jag att det här kan bli riktigt bra. Nästa helg gör vi våra sista starter för i år och vi längtar redan!

Mot Eskilstuna!

Om bara några timmar sätter vi oss på tåget till eskilstuna. Imorgon är det tävling som gäller, dubbla nybörjarklasser med cirka 60 starter i varje, samt fortsättningsklass. Båda hundarna startar dock nybörjare och Esther har fått sig en ordentlig genomkörare på en plaskblöt gräsplan. Vi fokuserade på sitt och ligg och sprang genom vattenpölar. När vi var färdiga var vi dyngsura båda två, men det gick bra och nu finns det inga ursäkter!

Bus och harjakt!

Idag har tjejerna bland annat fått busa med lilla Storm. Så gullig kille som snart fyller ett och uppskattar att få träffa Esther och Wilma. Han gillar att springa och det är ju liksom mina duktiga på. Kinesisk nakenhund är också en ras jag definitivt skulle kunna tänka mig, har stött på några ute på tävlingsbanan som är så himla häftiga! De känns ju lite lika italienaren, så det är väl inte så konstigt att man fastnar. 

Esther höll dessutom på att få hare till middag när den for upp precis framför näsan på oss. Denise var bara några centimeter från att kliva på den och jag hann knappt reagera innan lilla pudeln hade försvunnit. I vanliga fall så kan jag oftast bryta henne tidigt om jag bara är med själv, men det fanns inte en chans nu. Hon är sjukt snabb! Som tur var så var de andra två kopplade och kunde inte hänga på, så Esther vände snart och kom tillbaka i full fart och glad i hågen. Nu ligger hon och brottas med sin IKEA-råtta istället och är nog ganska nöjd med det.

Dåliga resultat, bra känsla!

Idag har vi gjort våra sämsta rallyresultat någonsin. Esther på 47 poäng och Wilma på 26(!!) poäng. Ingen av hundarna ville lägga sig i det kalla och blöta gräset och Esther vägrade till och med att sitta innan vi gick in på banan. Jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen och om ingenting skulle fungera så var planen och göra några bra moment och sen utgå. 

Men när vi väl startade så fick vi till en fantastisk känsla. Visst satte hon sig långsamt och låg inte över huvud taget, men fokusen var bättre än någonsin tidigare. Pigg och följsam med en fin attityd och inget nosande. Hon var allt bra grym, min lilla pärla! Så bortser man från att vi fallerade totalt på flera moment så var det vår absolut bästa runda. Jag är grymt nöjd. Nu ska vi se till att träna i blött gräs!

Wilma var ofokuserad och jag skulle nog ha lagt upp hennes förberedelser bättre. Esther startade som nummer fem och Wilma som nummer tolv, men det var tre strykningar mellan oss och jag fick inte byta, så det var alltså bara tre ekipage däremellan. Så med facit i hand skulle jag haft henne ute och redo tidigare. Det är dock roligt att tävla med henne då det är helt prestigelöst. Vi har inga som helst krav utan är med för att det är kul och för att hon också ska få jobba lite. Hon kan ju, och vi har tränat på detta från att hon var valp, så det är bara att vara glad för de gånger det fungerar. Allra bäst tycker hon dock om att få ligga på sin filt i solen, bli gosad med och kunna titta på de andra som travar omkring. Världens bästa maskot! 

Så vi gjorde våra sämsta resultat men jag är trots detta så himla nöjd och vi har nu två tävlingar och tre starter kvar i år. Sen är det ju faktiskt så, att när vi kommer hem och får ge oss ut på en promenad i sommarvarma oktober och hundarna är precis lika lyckliga som alltid, då är alla dåliga resultat i världen som bortblåsta. Jag är så tacksam över mina små kompisar som (nästan) alltid ställer upp på vad vi än hittar på för tokigheter.

Rallyträning!

Äntligen tror jag att vi hittat lösningen på våra problem! Idag har vi som sagt tränat rally med Helena och fina Asko. Jättebra då vi även hade tillgång till skyltar (jag måste verkligen fixa egna). Esther började med att vara överladdad och frustrerad. Nafsade i kopplet och i byxbenen och ljudade vilket hon sällan gör annars. Hon hade svårt att hålla position och började studsa när jag skulle rätta henne. Tidigare har jag bara tränat korta stunder med mycket pauser, då hon haft svårt att hålla ihop när hon blev trött. Nu gjorde vi tvärtom och gick banan flera gånger på raken med lugna belöningar. Efter en stund slappnade hon av och kunde koncentrera sig, och vi fick då till en riktigt fin känsla och flera bra rundor.

Så nu ska vi ändra om lite och se till att hon får ordentligt med tid till att komma ihop sig. Vi ska träna ihop imorgon igen, så kanske hon är lugnare på söndag. Det var längesen vi tränade med någon annan vilket ju är så himla mycket roligare och det ger ju så mycket att ha någon att kunna bolla problem med. Asko är ungefär i samma ålder som Esther så vi går igenom liknande saker. Kanon att få lite nya tips. 

Wilma ville inte alls vara med idag så hon fick mest sitta på sin filt och titta på. Ganska nöjd med det tror jag. Hon är trots allt bäst när det gäller och när hon är på det här humöret är det ingen mening att bråka med henne. Älskade lilla vinthund.

Att välja lekkamrater!

Folk undrar inte sällan varför jag inte kommer på lekträffarna här i området och varför jag inte låter mina små leka med de stora hundarna. För mig är det ganska enkelt. För det första låter jag inte mina leka med helt okända hundar och för det andra så tänker jag på skaderisken. Det finns alltid en risk när man släpper ihop flera hundar och stora hundar gör större skada om olyckan är framme. Esther och Wilma har varandra, och så har vi våra vänner (i olika storlekar) som vi känner och litar på. Vi vet att de fungerar och talar ett bra språk med varandra. Det räcker för oss. Skulle jag hänga med på alla dessa event hade det varit för min skull, inte hundarnas. Av samma anledning undviker jag även rastgårdar, vilket visserligen är ett kapitel i sig. 

Det kanske kan uppfattas som tråkigt och osocialt, men vi trivs med det. Mina hundar har inget behov av att umgås i en massa olika konstellationer och de får som sagt utlopp för sin leklust ändå i en trygg miljö. Deras välmående är trots allt det allra viktigaste. 

Denna odrägliga tonåring!

Esther fyllde som sagt ett för en vecka sedan och har i en handvändning förvandlats till en odräglig tonåring (nåja, i alla fall nästan). Min så lyhörda valp har plötsligt fått kottar i öronen och popcorn under tassarna. Helt omöjligt att fokusera och allmänt tokig. Hon är ju en hund med mycket tryck i från början, och nu kan hon liksom inte alls hålla samman och det leder till en del frustration, och jag minns att vi hade en liknande period när hon var ett halvår. Nu har vi alltså fått ta några steg tillbaka, tränat kontaktövingar inomhus och övat på att behålla lugnet och hålla ihop. Gått långa promenader i skogen så att hon fått gymnastisera sig istället för att bara rusa på sitt fortaste rakt fram. Jag tror att det har gett lite resultat.

Det ska dock bli spännande att tävla i helgen. Det hade varit roligt att kunna klättra lite i resultatlistan men mina förhoppningar är inte särskilt höga. Vi tar det för vad det är helt enkelt, livet med unghund. Jag ska i alla fall försöka hitta ett bra flyt på banan då vi haft lite problem med det innan. Wilma hoppas jag ska kunna ta sitt RLD N, vilket vore så himla kul. Men som sagt, vi får se. Vi har inte haft någon lyckad rallyträning på länge med ska i alla fall ta oss en genomkörare imorgon med vår gamla kurskamrat som också ska starta på söndag. Förhoppningsvis får vi med oss en bra känsla!