Lilla skruttan, så stolt jag är över henne. Nu har hon varit ensam på riktigt för andra gången i sitt liv och ägnade sig åt att sova under hela tiden, trots att hon var medveten om att jag gick. Knappt rört sig ur fläcken (spelar nämligen in för att ha lite koll).
Vi är nu uppe i en halvtimma och har hittills inte stött på några problem alls i ensamhetsträningen. Hon är visserligen van med att jag från början gått ut och in genom dörren, skramlat med nycklar, tagit på mig ytterkläder och liknande men det är så himla skönt att jag i alla fall kan ta mig till affären utan att behöva fixa hundvakt. Inte alltid så lätt att vara ensamstående. Älskade lilla valp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar