Hemma i Växjö

Då var vi hemma i Växjö, och har så varit i en vecka, och vi börjar äntligen hitta lite bra rutiner. Det är skönt att bara vara vi och att kunna vara konsekvent i uppfostran och handlande. Nu kan hon inte längre dra runt i stora villan eller fjäska för någon annan när matte är tråkig och ställer krav, vilket ju behövs ibland. Livet är inte alltid en fest på lilla frökens villkor.

Men innan vi kommer till mer seriösa grejer som träning och dylikt så måste jag bara säga att hon är det bästa som hänt mig, den lilla tokan. Alla de skratten, hennes outtömliga energi och den där gnistan som ibland får en att vilja slita sitt hår. Att hon varje kväll kryper nära nära under täcket, drar en djup suck och somnar sådär tryggt som bara en liten valp kan. Jag är så tacksam över att hon är min. Både på papper och i hjärtat.