En hund som plötsligt hoppar på tre ben, är allmänt besvärad och som dessutom lämnar små blodspår efter sig i hallen. Jaa. Jag har nästan gått och väntat på att det skulle hända och förstod ganska så genast vad det handlade om. Glas i vänster framtass. Det är en av de värsta sakerna med att bo på campus, allt skräp och främst allt krossat glas. Jahapp, bara att ringa fina vänner efter skjuts och bege sig till sjukhuset. Nu har vi ju som vanligt tur i oturen *peppar peppar* och glasbiten, som fortfarande stack upp och som hon knappast hann gå på, trillade bort under bilfärden. Snälla veterinären tittade så noggrant hon kunde och konstaterade att det faktiskt inte gick att se något mer. Förhoppningsvis var det allt. Wilma är i alla fall helt obesvärad.
En positiv sak var också att vi fick en extra hjärtkoll såhär ytterligare en vecka efter ormbettet. Har varit lite nojig då hon busat runt rejält sedan återbesöket, men allting lät jättefint. Jag tror faktiskt att vi kan andas ut nu. Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar