Vilken härlig dag vi har haft! Upp i ottan för en dag i lydnadens tecken, dock bara som åskådare men ack så inspirerande ändå. I värmande höstsol har vi suttit på en filt och tittat på duktiga ekipage från klass två till eliten, visserligen med varierande kvalité men något guldkorn fanns det ändå och det räcker ju. Som sällskap hade vi Steffi och Hannah plus hundar, alltid lika angenämt.
Några saker tar jag med mig lite extra från dagen, varav nummer ett stavas G L Ä D J E. Bygg alltid på glädje. Tyckte att skillnaden i arbetssätt syntes ganska tydligt, trots mitt relativt otränade öga. Och förutom att det är en fröjd att se gav det även störst utdelning poängmässigt. Kul!
Nummer två är detta med täcken. Egentligen har det ju inget med tävlingarna i sig att göra, men för mig är det inte konstigt att täcka min hund, då det länge har varit en självklarhet i hästvärlden (där jag trots allt är fostrad). För att skydda mot kyla, väta eller flugor. För att värma muskler och förebygga skador. Inget konstigt med det. Wilma har dessutom varken päls eller underhudsfett att tala om och blir snabbt nedkyld. Ska hon sitta still en hel dag i höstkyla och nordanvind krävs det med andra ord kläder efter väder. Vi har även kläder på innan och efter hon ska ut och springa med tanke på hennes explosiva rörelsemönster och skaderisken det trots allt medföljer. Visst, man kan inte skydda från allt och det ska man väl inte heller. Men kan jag göra något så enkelt som att sätta på ett täcke när jag anser att det behövs så gör jag det mer än gärna. Oavsett vad andra (enligt erfarenhet mer luttrade hundmänniskor) har för åsikter om det. Det är hon värd.
Och nummer tre, en vacker dag ska vi ta oss igenom lydnadsklass ett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar