Ju mer jag vet, desto mindre vet jag.

Föreläsningarna denna helg har alla följt en röd tråd. Oberoende av varandra har deras teman gått hand i hand, den ena har tagit vid där den andra slutat. Och när det väl kommer till kritan handlar allt om våra hundars välmående. Såklart. Vikten av att uppfylla deras behov och att hela tiden sträva efter att göra mer. Åtminstone är det så jag upplever det. Inom socialt arbete talar vi ofta om att vara good enough, och det kan till viss del appliceras på hundägaren också. Min hund är nöjd. Hon mår bra. Jag är tillräcklig.

Det är dock aldrig en anledning till att bli bekväm. Till att sluta vara kritisk till mitt eget handlande. Vad gör jag och varför gör jag på det viset? Vad får det för konsekvenser och vad kan jag göra annorlunda? Min hund mår bra, men hon kan säkerligen alltid må lite bättre. Att vara en good enough hundägare må kanske vara tillräckligt, men det innebär inte att vi ska nöja oss där.

Jag har oerhört mycket att fundera över efter denna helg. Många nya spännande områden med ny kunskap och nya kunskapsluckor. Ju mer jag vet, desto mindre vet jag. Och det jag inte har tillräcklig kunskap om kan jag varken tillämpa och förkasta. Mitt ansvar som hundägare är att i så stor utsträckning som möjligt alltid lära mig mer. Att aktivt söka nytt och bredda min syn på hur saker och ting ska se ut. Jag tvingas hela tiden göra val, och det är upp till mig att kunna stå för dem. 

Min hund mår bra. Hon är nöjd. 

Men hur kan jag få henne att må ännu bättre?