Tonårshund!

Idag är vi trötta. Eller vi och vi. Snarare jag. Lillan är snarare uppe i varv och vill inte alls koppla av trots att hon är ordentligt aktiverad och borde vara nöjd. Vilar en stund och är sen uppe och gnäller igen. Klättrar på bordet, tigger uppmärksamhet och ser fruktansvärt plågad ut. Ja ni hör ju, det är synd om min lilla tonåring. Långa promenader, bus och godissök varvas med att vi ligger i en hög på golvet och kramas. Inte mycket annat blir gjort, men vad gör man inte?

Imorgon kommer dock mina föräldrar hit, och då vet jag en som kommer att vara mer än lycklig. Mamma träffade vi ju ganska nyligen, men pappa har inte sett henne sedan i somras när hon var en vild och odräglig liten valp. Det är på tiden med andra ord! Mycket har ju hänt och jag är fruktansvärt stolt över min lilla tjej, som trots tonårsuppror har blivit en mycket behaglig hund. Vi längtar båda två!

Härnäst ska jag däremot iväg på sista teoridelen av höstens kurs. Det ska bli jättekul att träffa de andra igen och få höra hur det går med allt, och såklart spännande att få fördjupa sig ännu mer i det man älskar allra mest: hund!