Söndagsträning!

Idag har vi tränat med dessa två sötnosar:

Labradoodeln Dennis och foxterriern Skilla.

 Och deras härliga mattar, Ellen och Hannah, förstås! 

Tillsammans utgör vi tre fjärdedelar av relationskursens deltagare och alla bor vi på campus här i Växjö. 

Så himla bra att kunna ses och träna tillsammans mellan kurstillfällena!

Dessutom är alla tre hundarna bara barnen. Det blir fel ibland och det är okej. Någon drar en repa runt gräsplanen eller bestämmer sig för att kompisen där borta kanske har något roligare för sig. 

Det skälls och gnälls lite och någon blir trött och måste vila. 

Men det får som sagt vara så, och med lock och pock är de allt som oftast riktigt duktiga!

Jag kan även märka på Wilma att hon har mognat en hel del, då det går att säga till istället för att fråga när det faktiskt behövs. Annars har vi den inställningen att jag ber om ett beteende och förhoppningsvis är det tillräckligt mycket värt för henne att utföra det. Men ibland behövs det lite tyngd och nu tar hon ta det på rätt sätt, då hon vet vad som förväntas av henne. Istället för att bli skärrad och gå upp i varv skärper hon till sig och vill göra rätt. Jag börjar helt enkelt kunna ställa krav. 

Duktig liten valp!

Hundens dag!

Och ja, nog har det varit en hel hunddag alltid, det är då säkert. Wilma och jag har farit runt i både stad och skog och träffat nya och redan bekanta vänner. En himla festlig lördag med andra ord! 

Med anledning av hundens dag har det varit en mängd olika aktiviteter runt om i stadens djuraffärer, och det är klart att vi tar tillfället i akt när roligheter (+megabra miljöträning) erbjuds. Som sällskap hade vi Anna och Steffi med hundar, såklart. Wilma fick bland annat stå på bord och bli känd och klämd på av en skk-människa, någon slags "känn-din-hund-kampanj", vilket inte var några konstigheter alls. Med oss fick vi ett diplom som intygade god omvårdnad och trevlig hund, plus en blågul rosett (delades ut till alla som deltog men till Wilma sa jag att det var för finaste valpen i världen, hon köpte det rakt av).

Uppmärksamhet får hon i alla fall så att det räcker. Mest gissa rasen och oftast faller det på whippet. Jag orkar nästan inte rätta längre. Annars är hon ju bara bedårande. Mycket klappar och pussar från både hundar och människor och alla blir så glada. Det är härligt. Fint att hon vill och vågar.

Efteråt var lillan så trött att hon stupade i säng så fort vi kom hem, och ville inte alls gå upp igen när det var dags för promenad. Eller ja, när jag tyckte att det var dags för promenad. Men upp kom vi till slut och med nytt sällskap i form av Sofia och hennes fina Vicky och Millie tog vi oss ut i skogen. Jättefina stigar som för oss ännu är helt outforskade och sammanfattningsvis en mycket trevlig tur. Som sagt, det är fantastiskt vilka härliga människor man får stifta bekantskap med tack vare en liten hund. 

Ack, detta privilegium!

Paushäng på Hööks konstgräs, Anna har fotat.

Lycka är en glad hund!

Älskade lilla hund, ingenting ger så mycket glädje som du.

Lydnadsskoj!

Fredagskväll betyder träff med Lydnadsskojsgänget, vilket alltid är lika trevligt. Anna bjöd på jättegoda kärleksmums och så tränade vi såklart. Först hundmöten i grupp och sen var och en på egen hand. Wilma var pigg och glad och vi hade roligt tillsammans. Lite ointresserad på slutet, men det är helt mitt eget fel då jag måste bli bättre på att avsluta/ta pauser. Passade i alla fall på att testa target nu när vi hade störning och det var inga problem. 

Något av det bästa med att träna i grupp är att kunna inspireras av andra som kommit så mycket längre. De är så duktiga och ger verkligen något att sträva efter! Så himla roligt. Skönt dock att ha Hannah och Skilla i samma ålder, och vi får ibland påminna varandra om att det faktiskt är valpar vi har att göra med. Det främsta syftet med vår träning är trots allt att ha kul och bygga inför framtiden. En vacker dag kommer vi förhoppningsvis dit vi också. Tålamod och åter tålamod!

Sammanfattningsvis är vi nöjda båda två. Wilma ligger just nu på rygg i sängen och sover som en stock och jag är bara så oerhört tacksam över att hon är den hon är och att hon är min. Min tokiga lilla vildhjärna. 

Du är ju det bästa.

Fredagsmorgon och spring i benen!

Började vår fredag med att lillan klev upp tidigt för att spy galla. Jahapp. Vad än detta då? Hon har inte gått på tom mage särskilt länge och ätit ordentligt. Sin mat ville hon inte ha utan gick direkt och la sig igen. Fick dock i henne lite skinka och några tuggor av frukosten, för att fylla på lite i alla fall. Annars får hon alltid mat efter att vi varit på morgonpromenad. När hon vaknade nästa gång var hon hur som helst precis lika pigg som vanligt.

Jag drar slutsatsen att det är pga hon har fått börja springa igen, efter fem veckor i koppel. Egentligen skulle hon varit kopplad ett tag till, men ingen av de jag pratat med har haft så lång konvalescens efter ett ormbett. Särskilt inte då allt gick precis så bra det kan gå, och att vi dessutom gjorde en extrakoll när hon var inne för glasbiten. Inga problem. Så nu har jag vågat ha henne lös när förutsättningarna har funnits. 

Vet jag att det är som upplagt för att hon ska dra runt för mycket låter jag såklart bli. 

Men, så duktig hon är! Jag trodde att det skulle bli kaos första gångerna, och visst var hon lite småvild, men lättare än någonsin att bryta. Lyssnar bra och går bredvid när jag ber henne om det. Kommer utan att jag behöver tjata. 

Kanske har hon faktiskt blivit äldre under dessa veckor, trots allt.

Ikväll är det träning med Lydnadsskojsgänget!

Tredje kurstillfället - kontakt, lek och inkallning!

Igår var det dags för det tredje kurstillfället, och vi fokuserade allra mest på att leka. Caroline själv är mycket för att använda leken som belöning, så nu jobbar vi på att hitta något som fungerar för just våra hundar. Hon hade tagit med fårskinn på snöre till Wilma, liknande det jag köpt som träningsleksak, som blev väldigt poppis och hon lekte riktigt bra idag. Höll dessutom intresset längre än hon brukar och gav själv inviter. Så jo, nog går det framåt åtminstone och vi fortsätter jobba på.

Sen testade vi lite olika kontaktövningar, för att avsluta med inkallning. Wilma fick ha långlinan på för att jag skulle slippa eventuella jaktlekar, och det var väl kanske bra. Som sagt, kommer gör hon ju och dessutom i full fart, men att stanna är en annan sak. Här behöver jag hitta något att fånga upp henne med och leksak är fortfarande inte det mest lockande. Godis fungerar men är inte så motiverande i längden. Igår var nästan beröring det bästa, att jag satte mig på huk så hon kunde ställa framtassarna på mina axlar. Förmodligen för att hon tyckte att det var ganska kallt i gräset. Men sista gången kom hon i alla fall hela vägen fram och stannade hos mig, trots att Skilla stod i vägen som störning.

Till nästa gång har vi som uppgift att klicka in target, för att så småningom kunna skicka hundarna. Vi har ju tränat ganska mycket på detta redan, så vår utmaning blir att flytta ut och få det att fungera med störning. 

Här är en liten film från idag:

Det finns alltid lite bus kvar

Ett par dagar på dagis till trots, bus är man aldrig för trött för. 

Om än i lite stillsammare form.

Andra kurstillfället - sök!

Idag var det alltså dags för andra kurstillfället, tillika första med hund. Ut i skogen bar det av för att få prova på sök, vilket är helt nytt för både mig och Wilma. Mycket spännande och lite nervöst, då våra förutsättningar väl inte var de allra bästa.

- Det regnade, var kallt och allmänt blött överallt.

- Wilma har inte varit lös på en månad pga ormbettet.

- Spårlina i skogen är väldigt svårarbetat.

- Hon är inte alltid så intresserad av kontakt med andra människor.

- Är ofta lite svårmotiverad om hon inte fattar grejen snabbt = hittar på eget.

- Hon sticker inte MEN kan då springa runt runt hur länge som helst.

Själva övningen gick till som så att vi hade två figuranter på var sin sida av en stig. De var utrustade med ätbar belöning, och placerade så att vi såg dem med ungefär tjugo meters mellanrum, vilket utökades allt eftersom. Tanken var att hundarna skulle pendla mellan dem i raka spår samtidigt som vi alla rörde oss framåt. 

Första gången det var vår tur hade vi linan på för säkerhets skull. Mest för att kunna stötta och hjälpa henne rätt och för att se hur vinthundshjärnan skulle reagera på uppgiften. Detta löste hon dock utan större svårigheter samtidigt som hon behöll lugnet bra, så till den andra gången vågade vi låta henne jobba fritt. Och jäklar, vad duktig hon var! Sprang som att hon aldrig gjort annat. Medan vi gick ökade vi dessutom avståndet mellan figuranterna, och de placerade sig så att hon faktiskt var tvungen att söka en bit för att få syn på dem igen. Säkert, snabbt och självsäkert. Smidig som en katt över stockar och stenar och med svansen som en liten propeller. Och, inte att förglömma; I REGN! Det trodde jag väl aldrig...

Efteråt var jag så stolt att jag höll på att spricka. Att se henne ta sig ann en uppgift på ett så säkert sätt och med så mycket glädje var en riktig fröjd och så fruktansvärt roligt! Att något faktiskt kan vara mer värt än att bara springa allt vad man har. Detta är definitivt något vi ska jobba vidare med. För nog kan hon allt, världens bästa lilla galenpanna!

Heldag med hund!

Det är fantastiskt hur fina och trevliga människor som kommer med livet som hundägare. Folk som jag förmodligen aldrig skulle ha mött annars, men som nu bidrar till en lite roligare tillvaro för både mig och Wilma. 
Något annat än tacksam är ju dumt att vara.

Igår kom alltså Hannah med den briljanta idén att cykla från oss (vi bor i samma område) till Tiger Hundcenter, samma ställe där Wilma går på dagis. De har nämligen hundcafé och gratis socialisering på lördagar. Sagt och gjort, bädda ner valpen i cykelkorgen och så iväg. Det är en ganska bra bit att ta sig, men solen sken och båda småflickorna satt så lugnt och fint att det var en riktigt behaglig tur. För att inte tala om vilken utmärkt miljöträning!

På hundcaféet mötte vi upp Anna och Husky (så gissa om Wilma var glad, fick umgås med sina favoriter en hel dag), och flera stycken andra människor vi aldrig tidigare träffat. Ganska stökigt med så mycket folk och en del osäkra/reserverade hundar, och Wilma tyckte nog att det blev lite jobbigt till slut. Så att sitta i knät och titta på de andra var inte fel det heller. Hon fann dock två valpkompisar som var ganska skojiga, en fyramånaders samojed och en boxer på tretton veckor. Åh, det är så man blir valpsjuk.

Efter nästan tre timmar begav vi oss till det relativt nyöppnade Grizzly Zoo som ligger i närheten. Så himla brett sortiment och mycket roligheter. Vi har varit inne och bara strosat mellan hyllplanen flera gånger redan! Wilma fick ett nytt koppel då hon biter på det i läder, och nu är hållbarheten inte längre hundra. Känns inte okej att lämna bort henne med det. Plus att det färgar av sig på hennes täcken när det regnar. Inte okej. Istället fick det bli ett rundsytt hurtta med invävd reflex. Praktiskt! Lite gott tugg fick vi också med oss.

När vi shoppat färdigt var det dags för människomat, och hundarna fick sig lite välförtjänt vila innan hemfärd. Så duktiga allihopa. Tuggade ben och sov en stund. Turen tillbaka till campus gick galant. De var för trötta för att orka bry sig om varken människor, hundar eller bilar. Wilma gick direkt och la sig och har sovit som en stock sedan dess. Dvs i snart sex timmar med matpaus som enda undantaget. Det gör hon dock rätt i med tanke på morgondagens annalkande kursträning. Spännande!

Sitter fint i cykelkorgen.

Lydnadsskoj!

Igår var vi ett litet gäng som samlades på klubben, bestående av mig och Wilma, Hannah och Skilla plus Anna och Husky. I ärlighetens namn tog nog fikat upp det mesta av tiden, men när det finns så mycket hund att snacka är det väl egentligen inte konstigt. Mörkt och kallt blir det dessutom tidigare än man anar, så bättre kläder till nästa gång är ett måste! 

Hur som helst, plus och minus med träningen:

+ mycket tryggare i den fysiska kontakten med andra hundar

+ stannar kvar på kommando, både när jag lämnar och går runt

+ lägger sig och ligger kvar (i kallt och blött gräs!!!)

- virriga och otydliga kommandon från mitt håll

- allmänt yvigt handlande 

- ofokuserad hund

Sammanfattningsvis var själva träningen inte vad den kan vara, även om hon tar kommandot stanna jättebra nu. Rallylydnadens gå runt är efter lite träning inomhus inga problem alls, och jag kan klicka och belöna från olika håll när hon fortfarande ligger kvar. Bra!

Annars måste jag komma igång med att sätta ordentliga kommandon. Nu blir det alldeles för mycket tjat från min sida och chansningar från hennes, vilket såklart inte gör det lättare för henne att hålla fokus. Så skärpning matte, ge den stackars valpen en chans att förstå vad som förväntas av henne!

Nöjd sälunge!

Sköna dagar!

Sovmorgon var det ja. Igår vaknade jag vid nio av att Wilma rumlade runt i sängen jagandes sin egen svans, och sedan låg vi kvar under täcket och bara hade det gott en halvtimma. Älskar att ha en sänghund, världens bästa värmekudde. Lillan somnade sedan om medan jag klev upp och åt frukost, och sedan kunde vi i lugn och ro bege oss ut på en halvvild långtur i kohagarna. Skönt! Vi behövde nog lite återhämtning båda två.

Annars har vi haft en kanondag både idag och igår. Jag har gräddat bullar till träningsfikat, lammgodis (Wilmas favorit just nu) och så har vi varit ute i solen och kastat boll. Är så stolt över hennes inkallningar och arbete under störning! Idag kunde jag hålla en normal samtalston, utan pock och tjat, trots att hon befann sig tio till femton meter bort. Varken hundar eller joggare var särskilt spännande. 

Jaja, nästa stopp; hundklubben!

Att få umgås i flock

Det känns så skönt att lämna henne på morgonen med vetskapen om att hon har en givande dag framför sig. När hon störtar in genom dörren och glatt hälsar på personalen, för att sedan skynda fram till grinden som leder in till nya och gamla hundkompisar. När svansen går som en propeller och hon gnyr av förväntan och knappt kan sitta still för att ta av sig kläderna. Det är ju kallare än i ett kylskåp på morgonen nu för tiden. Ännu bättre är att hon inte ens märker när jag går. Det gör inget, är inte viktigt längre.

När vi åker hem igen är hon så trött av bus och intryck att hon sover sig igenom hela bussresan. Inte ens kvällsmaten vill hon ha. Suckar istället nöjt och bäddar ner sig i sängen. Tänker inte stiga upp på hela kvällen. Hennes dag är ju gjord nu. Och jag tycker nog att hon växer lite för varje gång hon lämnar dagis. Att hon blir lite tryggare i sig själv. Lite stabilare. Lite mer självkänsla.

Slutligen måste det ju göra gott att som fladdrig liten unghund få chansen att umgås i en trygg flock. Att på ett säkert sätt få lära sig att prata hundspråk och fylla på kvoten av trevliga hundupplevelser. Tänker som så att om hon någon gång skulle hamna i en mindre bra situation så finns det förhoppningsvis en stabil grund att falla tillbaka på.

Imorgon blir det dock skönt med sovmorgon och en dag för oss själva. För visst är det väl ändå så. Att när allt kommer omkring, är det bäst ändå.

Efter regn kommer solsken

Efter regn regn och åter regn sprack himlen upp och solen tittade fram lagom till eftermiddagspromenaden. Så skönt att bara kunna gå och njuta av den friska höstluften. Det enda vi saknar nu är att få springa fritt, hon har så himla mycket energi i kroppen som bara längtar efter att få komma ut. Imorgon är det dock dags för dagis igen. Härligt med lite bus!

Lyckad träning i spöregn

Ja, vem kunde tro det om en italienare? Vi började dagen med uppehåll och en långpromenad, men när det började regna strax efter lunch passade vi på att sticka ut på ett litet träningspass på egen hand. Jag vill ju att det ska fungera även när väderleken inte är optimal (dvs sol och över tjugo grader, för hur ofta händer det?), och då är det väl bara ut och traggla på. Sagt och gjort. Fickorna fyllda med godis, klicker och leksak. Och så långlina plus nya fina regntäcket på, såklart.

Och tänk va, så duktig hon var! Visst ville hon helst springa efter pinnar eller hänga i leksaken, men inte en enda gång behövde jag ta i linan trots mycket störning. Folk med paraplyer, bollar, hundar och joggare. Hon tittade bara lite men kom som ett skott när jag ropade. Sitt-stanna-kom satt också fint. Att fotgåendet å sin sida inte fungerade alls har jag redan glömt bort. Bara det faktum att fokus låg på mig är en vinst.

Och apropå nya täckena, de har alltså kommit nu och är huuuur fina som helst. Så nöjd! Tänkte att jag skulle visa ordentligt när jag tagit lite bilder. Snart så!

Om livet med hund

Nu har det gått lite mer än fyra månader sedan Wilma satte sina första tassavtryck i mitt lilla hem. Fyra underbart slitsamma månader. Wilma är min första hund och det har inte alltid varit enkelt. Inte för att hon på något sätt har varit svår, tvärtom, utan mer för att jag helst vill ge henne så mycket mer än det allra bästa. För att det är mitt ansvar att fostra henne till en trygg, fungerande och välmående individ. För att jag vet att ju mer jag vet desto svårare blir det. Och så har det alltid varit. Alltid svart eller vitt. Allt eller inget. Alltid med hela hjärtat.
Och nu är det bara Wilma.

Att göra plats för henne i mitt liv är det bästa val jag någonsin gjort. All denna kärlek, glädje och outtömliga energi går inte att mätas med något annat. Det finns inte en enda morgon då jag skulle byta promenad mot sömn. Inte en enda kväll då jag skulle byta hennes sömniga suckar mot ett dansgolv. Till och med de dagar då inget annat betyder något, fyller hon med mening.

Det finns dock en sämre sak med det hela, varför har jag inte gjort det här tidigare?

Lydnadsskoj!

Igår var det dags för träff nummer två med lydnadsskojsgänget. Fem stycken plus hundar var vi som samlades på brukshundsklubben för att fika, träna och prata hund. Wilma var till en början sjövild efter att ha fått tagit det lite lugnt sedan glasbiten, men efter en stund jobbade hon bra. Nya träningsleksaken var så poppis att hon började med att stjäla den ur väskan, så där hade vi laddat med framgång!

Vi började med fika och passivitet, för att därefter gå över till att träna lite kontakt i grupp. Kontakt är ju lite av hennes svåraste grej men jag tycker nog att det blir bättre hela tiden. Tålamod och korta pass är ledorden. Jobbade sedan vidare med fokus och följsamhet, att det ska bli roligare att vara hos mig än att försöka springa efter de andra hundarna. Helt okej där med. Hon är ju lite fladdrig men det tar sig.

När de andra tränade inkallning stod vi dock över och agerade störning istället. Jag vill inte riskera att hon drar runt för mycket ännu. Hennes problem är inte att lyssna och få fart, utan att stanna när hon väl börjat springa. Det är som att vinthundshjärnan slår på och hon glömmer allting annat, vilket i och för sig inte är det minsta konstigt. Vi tränade dock själva i långlinan sen och hon svarade mycket bra när jag kallade på henne trots att de andra for omkring i närheten. Det märks att hon börjar förstå vad som förväntas av henne. Visst, några ärevarv blev det såklart men då är det ju lätt att bryta tack vare linan. 

Sammanfattningsvis var det en bra och nyttig träning för oss, och det är såklart alltid inspirerande att se andra arbeta med sina hundar.

Anna & Husky

Hannah & Skilla

Linda

Steffi, Lucky & Tink

Wilma

Så var det dags igen...

En hund som plötsligt hoppar på tre ben, är allmänt besvärad och som dessutom lämnar små blodspår efter sig i hallen. Jaa. Jag har nästan gått och väntat på att det skulle hända och förstod ganska så genast vad det handlade om. Glas i vänster framtass. Det är en av de värsta sakerna med att bo på campus, allt skräp och främst allt krossat glas. Jahapp, bara att ringa fina vänner efter skjuts och bege sig till sjukhuset. Nu har vi ju som vanligt tur i oturen *peppar peppar* och glasbiten, som fortfarande stack upp och som hon knappast hann gå på, trillade bort under bilfärden. Snälla veterinären tittade så noggrant hon kunde och konstaterade att det faktiskt inte gick att se något mer. Förhoppningsvis var det allt. Wilma är i alla fall helt obesvärad. 

En positiv sak var också att vi fick en extra hjärtkoll såhär ytterligare en vecka efter ormbettet. Har varit lite nojig då hon busat runt rejält sedan återbesöket, men allting lät jättefint. Jag tror faktiskt att vi kan andas ut nu. Skönt!

Första kurstillfället - teori!

Idag startade höstens relationskurs, och efter att ha inlett med en timmas teori är jag är bara så himla taggad! Vi började utan hund för att gå igenom det grundläggande tänket och få lite riktlinjer att jobba efter. Det känns kanon och nu vill jag bara få komma igång på riktigt. Fint hundtänk och intressant upplägg med chansen att prova på mycket nytt och bredda sitt perspektiv. Ska bli jättekul! 

Extra roligt är att Hannah och Skilla också är med, mycket trevlig överraskning.
Och att kursdeltagarna dessutom kommer att bestå av övervägande valpar/unghundar.
Tänk så bra det kan bli!

Morgontrött dagistjej!

Inskolning och rallyträning

Idag har varit ett stort äventyr för en liten hund. Först av allt har Wilma avverkat sin första dagisdag, vilket gick bra. Hon hade varit lite blyg i början men fungerat ihop med hela flocken. Skönt tycker matte! Imorgon ska hon dit igen, och tanken är att hon ska vara där två dagar i veckan då jag går långa dagar i skolan. Vi ger det en provmånad och ser hur det utvecklas.

Vid halv tre plockade jag sedan upp henne, och vi for direkt ut till Evedal för att träna rallylydnad tillsammans med ett härligt gäng hundar och hundmänniskor. Det är så roligt med nya bekantskaper med samma intressen som en själv ju. Vi tog oss igenom en kort nybörjarbana men fokuserade mest på ett moment i taget. Wilma ville helst äta harbajs men satte spiralen klockrent, det är uppenbarligen en favorit! Dessutom lägger hon sig i det lite fuktiga gräset utan protester och börjar kunna koncentrera sig trots lekande/tränande hundar. Heja! Annars behöver vi fortsätta med fokusträningen. Det där med nos och att inte dra i kopplet är knepigt, men förmodligen sådant som kommer bli bättre med tiden. Hon är duktig och glad, och jobbar gärna med mig när jag bjuder på roligheter. Och jag är mer än nöjd det.

Dessutom hade vi sällskap av tre whippar också, och andra långnäsor är ju liksom alltid uppskattat. Ju fler desto bättre. Wilma fjantade runt, pussades och försökte skälla ikapp när Gucci pratade vilket gick sådär. När solen kom fram blev det dock andra bullar och alla fyra njöt i fulla drag. Fina älskade vinthundar.

Socialisering och framsteg!

Åh, vad jag är stolt över min älskade långbenta lilla busvalp! Idag har hon nämligen lekt med alla sorters hundar utan någon som helst rädsla eller större osäkerhet. Både stora, pälsade och en trubbnosig frallapojke. Tre saker som tidigare varit hemskt otäcka. Mycket beror förmodligen på Skilla, denna härliga lilla terrier som med sin egen självklarhet gett Wilma en liten push i mötet med andra hundar. Tydligen tillräckligt för att hon idag skulle kasta sig om halsen på både Husky (schäfer) och Lucky (BC blandis) i ren kärleksyra. Två genomgoa grabbar som tog uppvaktningen med ro. 

Det är så härligt att se utvecklingen gå framåt. Hur hon blir starkare och säkrare i sig själv och hur det lyckligtvis drar åt rätt håll. Inte för att det varit några större problem tidigare heller, men jag vill verkligen att hon ska få växa upp till en trygg, säker och harmonisk individ. För hennes egen skull. 

Katten är ändå bäst!

MUSH!

Det var en glad liten tjej som vaknade idag, förmodligen nöjd efter gårdagen. Idag väntar dock ännu mer äventyr då det är dags att fylla på foderförrådet lite. Wilma äter sedan tidigare VoH valpfoder vilket såvitt jag kan se fungerar mycket bra. Fin i hull och päls och med god aptit. Sedan jag började med färskfoder har jag automatiskt blivit mer nyfiken på råutfodring av hund, så idag tänkte vi börja med att testa några produkter ur MUSH sortiment. Inte detsamma men kanske ett steg på vägen. De har ju en kampanj där de delar ut gratis måltider, hur bra som helst! Vill du också ha en gratis måltid?

Du hittar instruktioner här www.mushbarf.se/gratis-maltid. 

Härlig kväll på hundklubben

Ikväll var vi som sagt iväg till hundklubben för att träffa vårt blivande lilla träningsgäng, Lydnadsskoj! Så himla trevligt med fina hundar, härligt folk och gott fika i kvällssolen. Lillan var glad, särskilt för att få träffa Skilla igen, men mest för att få komma ut överhuvudtaget. Idag var hon även mycket kaxigare i närheten av stora ungschäfern Husky i jämförelse med första gången vi träffade honom. Bjäbbade och gjorde lekinviter istället för att tjuta. Efter en stund brydde hon sig inte alls om någon annan kom nära. Så duktig tjej. Stora och pälsade hundar är ju annars något som man bör akta sig för. Det är nästan så att till och med matte blir sugen på en egen!

Upplägget för dessa träningar är hur som helst att vi ska träffas varje fredag. En del kommer bestå av egen träning, en del av gemensam träning och så obligatorisk fikapaus. Tanken är att hjälpa och inspirera till att ha roligt och utvecklas med sin hund. Jag tror att det kan bli riktigt bra och det känns så himla roligt att komma igång lite!

Bild stulen av Steffi.

Återbesök och väntan på provsvar

Imorse var vi alltså på återbesök till kliniken, och allt stod till synes rätt till. De lyssnade på hjärtat, kände och klämde och tog blodprov. Nu väntar vi bara på de slutgiltiga svaren och jag hoppas hoppas hoppas att de hör av sig idag. Och att allt är som det ska. Att bara få ta en promenad vore så himla skönt. Visar det ingenting är det dock hur som helst ytterligare en månad i koppel som väntar. En hel månad. Först trodde jag att hon menade en månads vila totalt, alltså med de två föregående veckorna inkluderade, men så var ju inte fallet. Självklart är jag obeskrivligt tacksam över att hon ens är vid liv, det hade ju trots allt kunnat gå så mycket värre. Men för en halvårsvalp vars höjdpunkt i livet är att få löpa fritt känns en månad som en väldigt lång tid.

Edit 1: 
Vi tog en smygpromenad på cirka tio minuter och jag säger bara; tåålamoood. Vild valp med nosen i backen och en vimsig matte som knappt kunde hålla reda på sina egna fötter. Lagom ringrostiga, haha.

Men som sagt, det hade såklart kunnat sluta helt annorlunda. Och vi ska väl inte ropa hej riktigt än utan istället hålla tummar och tassar för det slutgiltiga provsvaret. Visar det nu ingenting mjukstartar vi med att lära känna vårt blivande träningsgäng på klubben, för något roligt måste vi ju unna oss!

Edit 2:
PROVSVAREN VAR KLOCKRENA!!

Lilla valpen börjar bli en dam

Min vackra lilla fröken. På bara den senaste veckan tycker jag att hon fått ett helt annat uttryck. Lite mindre valpig, lite mer värdig. Det är nästan så att man kan ana en gnutta klokhet i de där ögonen.

Tränar ingångar!

Jag vet inte huruvida man egentligen kan kalla det ingång, men det är i alla fall tänkt som en början till rallylydnadens "sitt framför - höger ingång - sitt". I filmen är det alltså spegelvänt och hon går från höger till vänster sida. Nu sitter det hur som helst ganska bra, ska bara lägga på ett passande röstkommando.

Materiell kompensation?

Jag har nog aldrig bränt så mycket pengar så fort som under de här två veckorna. Så mycket tid att komma på hur mycket det är man verkligen behöver. Så mycket tid till att upptäcka allt man plötsligt inte kan leva utan. Ja, ni vet nog grejen. Idag kånkade jag till exempel hem en rosa sackosäck över halva stan medan solen stekte och svetten lackade. För det är klart att lillan ska ha en rosa sackosäck, liksom? Ja, helt klart.

Nu har dessutom nya kopplet och selen kommit, och vilken skillnad det blev med ett ordentligt läderkoppel! En helt annan fjädring och mjukhet. Så himla nöjd. Selen var också fin, men inte riktigt lika bekväm som hennes nuvarande D-sele. Kanske en vanesak också, men definitivt duglig att variera med.

Jaja. Nu får det vara slut på detta shoppande. Det är faktiskt inget mer vi akut behöver och i helgen får vi ju förhoppningsvis börja syssla med lite vettigare grejer igen. Tack och lov!

Klättrar på väggarna

En vecka har gått och motionsförbudet märks på oss båda nu.
Rastlösa och lättirriterade. Uttråkade och lite deppiga. Hon sitter som ett plåster i knävecken på mig men har inte ro att ta emot uppmärksamheten när hon får den. Tuggar och klättrar på allt och lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Imorgon kommer min mamma och passar henne de timmar jag är i skolan. Den börjar ju nu. Egentligen skulle hon som sagt varit på dagis, men det är uppskjutet till nästa vecka.
Åh, låt det bara bli fredag någon himla gång.

Polletten trillar ned och kläder beställda

1. Lillan var rastlös på kvällen, så vi passade på att träna in ligg från olika positioner. På bara ett par korta pass har hon gått från handsignal framifrån till att lägga sig på enbart röstkommando i fotposition. Duktig tjej! Idag hittade hon dessutom den senare själv, och förstod att rätta sig utan att jag bad om det. Tyvärr låste hon sig när hon hörde folk utanför, och jag vet inte riktigt hur jag ska nå tillbaka till henne när hon gör det. Kallade bara in henne några gånger och slutade sen, måste hitta en strategi för detta.

2. Beställde hela k9's täckeskollektion till slut... hoppas det är värt för nu är jag pank. Passade på att klicka hem vad jag tror kan vara vårt perfekta koppel plus en hurtta-sele. Behöver en att byta med. Nu är det bara långlina och en bra leksak som fattas inför höstens träningar. Eventuellt en hundförarväst till mig också. Men det är väl sista prio.