Här hemma rullar det på, Polly har varit hos oss i två och en halv vecka men det känns som mycket längre. Mitt hjärta klappar såå för den hunden. Hon har inte alltid haft det så lätt, med alldeles för många hem med tanke på att hon bara är ett år, och jag antar att det är tack vare det samt dåligt stöd (behövt lösa jobbiga situationer själv) som hon är väldigt känslig. Jag kan exempelvis inte prata upprört i telefon utan att hon blir jättelåg. Men hon har vuxit mycket redan tycker jag. Blommat ut och börjat ta för sig på ett annat sätt. Mer socialt utåtriktad och mer harmonisk. I nuläget kämpar vi dels på med hundmöten där hon är ganska reaktiv. Det går ungefär hälften bra hälften dåligt, haha. Jag lär mig såklart också hela tiden och i takt med det gör vi framsteg. Det går väl även lite hand i hand med hennes stress som inte yttrar sig utåt, utan visar sig tydligast genom att hon tuggar på koppel eller snappar efter andra hundar. Som sagt, vi jobbar vidare och bygger på vår relation. Hon är en otroligt älskvärd hund som passar mig som handen i handsken.
Sen har jag börjat jobba också (arbetsträning) vilket är så otroligt roligt, så fyra förmiddagar i veckan håller vi nu till på Positivets Hundcenter. Det är mina fina vänner Sofia och Stephanie som startat upp det, två fantastiska hundmänniskor som gör ett kanonjobb. De öppnade förra veckan och för tillfället är det bara dagisverksamheten som kommit igång, men det kommer snart att utvecklas till många fler spännande saker. Håll utkik!
Ytterligare en rolig nyhet är att vi fått bostad, så i vår/sommar flyttar Vincent och jag med alla hundar till en liten håla strax utanför Växjö. Det finns mer eller mindre ingenting där, med det är nära till både skog och sjö och området är hur gulligt som helst. Dessutom behöver vi ju något större än min lilla etta med tanke på hur många vi blir... Ja, nog prioriterar en annorlunda som hundmänniska!
