Pollybus!

Igår hämtade vi som sagt Polly. Hon var hemskt blyg först och tyckte att våra hundar var läskiga, men det släppte så fort vi kom iväg. Idag började vi dagen med ett par timmar i skogen (trots snöslask) så att hon fick göra sig av med lite överskottsenergi, bus och enklare hjärngympa gör susen. Esther är skeptisk och undrar nog mest vad sjutton hon gör här och varför hon aldrig åker hem, men även hon börjar mjukna. Själv är jag störtförälskad och Polly verkar inte ha några större invändningar ;)

Hej Polly!

Nu är det officiellt, på söndag blir fina Polly en del av vår familj! Polly är en ett år gammal border collie, tränad lite lydnad och vallning, men hennes matte har inte riktigt tid för henne just nu. Hur länge hon kommer vara hos oss är inte helt bestämt, men det ska bli så himla spännande och roligt att få stifta bekantskap med en helt ny typ av hund. Jag hoppas att vi alla kommer att trivas bra tillsammans!

Hundmänniska + hundmänniska = ?

Det här med hundar och relationer är inte alltid det lättaste. Åtminstone inte när hela ens liv kretsar kring hund och hundträning. När man hellre ägnar hela sin fredagkväll åt att hänga i den nya inomhushallen istället för att gå ut på krogen. När man lägger pengarna på hundmat istället för på finmiddag. När man köper en dubbelsäng för att hundarna ska få plats. Osv osv. Ni förstår nog. 

Mina tidigare partners har tyckt om mina hundar, absolut.  Men de har inte haft något intresse av att vara delaktiga, vilket har resulterat i att det inte blivit mycket tid tillsammans (för let's face it, hundarna framför allt). Lite trist att knappt hinna umgås såklart, att pyssla själv har jag däremot inga problem med. Men att vara med en hundmänniska kan såklart ställa till andra problem. Hundsyn till exempel. Jag skulle aldrig kunna vara med någon som inte har samma förhållningssätt gentemot sina djur. Det är kanske det allra viktigaste. Då är jag hellre med någon som inte lägger sig i alls.

Därför är jag så tacksam över att ha träffat Vincent. Över att få vara med honom. Någon som värderar sina hundar precis lika högt som jag värderar mina. Som har samma brinnande intresse. Samma träningsmetoder. Någon som hyser samma kärlek till sina fyrbenta familjemedlemmar och som inte tycker att jag är knäpp som viger mitt liv åt dessa djur. Att han sen är en fantastisk och varm person, som har liknande värderingar och en god människosyn (OBS inte så självklart i dagens samhälle) och som älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Det är värt mer än guld.

Oläglig sjukstuga...

Det blev ingen tävling. Jag har legat sjuk hela veckan i något som skulle kunna vara vinterkräksjukan. Det borde egentligen ha släppt för flera dagar sedan, men jag var väl lite väl optimistisk... Så oerhört tråkigt, men jag tror att det var ett klokt beslut. Jag har knappt kunnat stå på benen, än mindre fått i mig någon mat, och Esther har fått klara sig med minsta möjliga aktivering. Hon är ju ingen hund som direkt vilar sig i form (sjövild) och dessutom är vi ringrostiga båda två. Lite taskiga förutsättningar, och även om jag hade kunnat klara mig runt utan att kräkas så hade jag förmodligen inte varit en bra förare till min hund. Som tur är så behöver vi inte vänta så länge på nästa tävling. Om två veckor smäller det igen och jag längtar redan!

Maria och Ivy var i alla fall duktiga och kammade hem ett godkänt resultat i fortsättningsklassen. 

Vi är såååå glada för deras skull! Världens bästa tävlingskompisar! <3 

Början på det nya året!

Så då var storhelgerna över och vi har haft det sååå gott. Julen spenderades hos mina föräldrar, och i mellandagarna gav vi oss tillbaka till småland tillsammans med Vincent och hans två whippetpojkar. Trots bilhaveri tog vi oss till slut hela vägen hem och hade en fin nyårsafton. Hundarna sov sig igenom hela spektaklet medan vi människor spelade Bingolotto, dock utan framgång. Lugnt och skönt med andra ord. Hundarna har funnit sig bra tillsammans, och det är så härligt att alla kan umgås utan några som helst problem, trots att Esther var på sina sista dagar i löpet.

Wilma, Kermit, Ezio och Esther!

Nu har vi satt igång med träningen igen vilket är helt fantastiskt roligt. Växjö har ju fått en inomhushall vilket vi såklart har utnyttjat så mycket vi kunnat. Flickorna har även fått känna på agility för första gången. Imorgon ska Esther och jag dessutom debutera i fortsättningsklassen i rallylydnad, vilket lär bli ett äventyr. Hon är för tillfället överallt och ingenstans, så mitt mål är att hon ska stanna på banan. Haha!

Världens sötaste valp!

 I övrigt har Wilma fått flytta hem till mina föräldrar, något som hon valt mer eller mindre helt själv. Hon kommer självklart att vara här ibland också, men allra bäst trivs hon hos dom. Min pappa är trots allt hennes favoritperson i hela världen, så jag har inte haft så mycket att säga till om där... Hon fattas oss såklart, ingenting är ju detsamma utan en liten italienare. MEN det verkar dock som att det kommer att hända fler spännande grejer i vår lilla familjekonstellation. Mer om det senare!

Sen vill vi såklart passa på att önska er allihopa en trevlig fortsättning.
Hoppas att ni ser fram emot detta nya år lika mycket som vi gör!

Vackra, älskade Wilma! <3