Duktig liten hund!

Bortsett från att hon kommit in i någon slags spökålder och gruffar på allt och alla, så sköter hon sig så fint min lilla skitunge. Hon är så nöjd och glad och då blir ju jag nöjd och glad. 

Igår, dvs måndag, var hon på dagis. Måndagar är hennes bästa dagisdagar för då är "lillebror" Quentin där. Quentin är hennes brorson från samma kennel, bara en månad yngre. Lite mindre vitt på kroppen men annars är de himla lika. Förstå vilken lycka att få busa med brorsan en hel dag? De är som piff och puff, hoppar den ena så hoppar den andra. Vilar den ena så vilar den andra på samma plats. Snacka om dubbeltrubbel! Wilma fick i alla fall beröm för hur fint hon promenerar på deras rundor tillsammans med alla de andra hundarna. Går duktig vid sidan hela tiden. Knappt att hon märks av. Det är annat än när hon är ute med mig, haha.

Idag har hon varit själv hela förmiddagen, dvs drygt tre timmar och längre än någonsin tidigare och det utan några som helst problem. Inte för att det direkt varit några konstigheter tidigare, men jag är så lättad att det verkar gå bra. Inga olyckor, inget söndertuggat. Glad men inte överdrivet stressad när jag kommer tillbaka. Skönt!

Dessutom så har det ju faktiskt gått fyra veckor sedan återbesöket nu (var tvungen att räkna flera gånger), vilket betyder att hon nu får springa och busa precis så mycket hon vill, äntligen! Vi har ju tjuvstartat lite som sagt, men nu behöver vi inte hålla tillbaka alls längre. Firade med en riktig långtur avslutat med bollkastning på ängarna, och jag vet inte vem som njöt mest.