Denna helgen äger växjös internationella hundutställningar rum. Tre dagar med tusentals hundar av olika raser, plus mässa och annat kul. Italienarna var bland de första ut och självklart satt vi bänkade intill ringen. Som sällskap hade vi med oss Anna och lilla Douglas. Bra träning för två busiga unghundar och en fröjd för ögat för deras mattar.
Det var riktigt roligt att få se så många italienare på samma plats, och de var såklart vackra hela bunten. Wilma var dock mest fascinerad av salukin som väntade på sin tur alldeles intill. Vilka hundar! Vi fann även en riktigt tjusig italienargrabb, som var mer än förtjust över lilla frökens fjäskande. Hon ville liksom aldrig sluta pussas. Han var dock lite för stor och knep ingen framskjuten placering i ringen trots att vi höll tummarna, men lika snygg för det såklart. Wilma hade mer än gärna tagit med honom hem.
Dessutom måste man ju säga att det var väldigt behagligt intill vinthundsringen. Tyst och lugnt i jämförelse med många andra. Både Douglas och Wilma skötte sig finfint och ingen behövde skämmas. När vi kommit hem fick de springa och leka en stund som belöning innan regnet drog in över oss. Skönt!
Wilma är klart vackrast och dessutom charmigast alla kategorier <3 / K
SvaraRadera