Gårdagen började som sagt med att Wilma fick vara hos barnvakt i ett par timmar på förmiddagen, vilket hon älskar. Min snälla vän Emma (som hon har varit hos förut) hade valpabstinens och jag hade passande nog lite saker att stå i. Vilda valpen ägnade sig åt att busa, klättra på vardagsrumsbord och kissa inne och var således mycket trött och nöjd när jag kom för att hämta henne.
På kvällen var det sedan dags för dubbelt tjugofemårskalas. Tält hade införskaffats till skydd från regnet, och Wilma fick en egen plats i ett av hörnen. Inbäddad i filtar och med lite gott att tugga på fann hon sig snabbt trots födelsedagssånger och handklapp. Att hon dessutom njuter så av att få vara i centrum är jag så himla tacksam för. Ju mer folk det är, desto bättre verkar hon trivas. När jag tyckte att det var nog för hennes del ville hon inte alls gå därifrån. Man ska ju sluta när det är som roligast, tjatade jag.
Idag har vi söndag som sig bör. Valpen bökar och grymtar i sin snugglebag och jag pluggar samt skriver brev till farmor. Wilma hade ju namnsdag för en vecka sedan och det är väl så dags att tacka för hälsningen nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar