Igår var Wilma hos ortopeden då hon har gått lite snett, haft en misstänkt låsning i ländryggen och ömmat i vänster armhåla. Vi fick träffa Yaacob Sharon som i vanliga fall jobbar i Helsingborg och som verkar duktig. Han har tydligen jobbat som veterinär på kapplöpningstävlingar så jag förmodar att han har ganska bra kännedom om vinthundskroppen. Hur som helst så kollade han på henne när hon travade, kände och klämde, gick igenom skelett och leder mycket noggrant för att till slut ta en röntgen som inte visade någonting konstigt alls. Skönt!
Summa sumarum, blir hon sämre dvs om hon blir hängig, halt eller besvärad så ska vi höra av oss igen. Annars är det ingenting att oroa sig över och enligt honom kan vinthundar överlag röra sig lite ojämnt. De har långa och lätta kroppar och har, liksom vi människor, en svagare och starkare sida vilket gör att de tex oftast springer i ett visst varv. Jag tänker dock gå vidare och ta detta till en fysioterapeut eller liknande som får känna på henne nu när vi vet att det inte är skelettärt. Vi behöver trots allt tips på hur vi ska träna för att bygga upp musklerna på ett bra sätt.
Tåls att tilläggas är dock att hon hade ett liiitet blåsljud långt fram på hjärtat. Vi fick in en specialist som försäkrade mig om att det inte var någonting att bekymra sig om, men att vi skulle se till att få lyssna på hjärtat regelbundet (tex i samband med vaccinationer). Jag fick själv lyssna och även om jag knappt hörde någonting så har jag åtminstone lite koll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar