Folk undrar inte sällan varför jag inte kommer på lekträffarna här i området och varför jag inte låter mina små leka med de stora hundarna. För mig är det ganska enkelt. För det första låter jag inte mina leka med helt okända hundar och för det andra så tänker jag på skaderisken. Det finns alltid en risk när man släpper ihop flera hundar och stora hundar gör större skada om olyckan är framme. Esther och Wilma har varandra, och så har vi våra vänner (i olika storlekar) som vi känner och litar på. Vi vet att de fungerar och talar ett bra språk med varandra. Det räcker för oss. Skulle jag hänga med på alla dessa event hade det varit för min skull, inte hundarnas. Av samma anledning undviker jag även rastgårdar, vilket visserligen är ett kapitel i sig.
Det kanske kan uppfattas som tråkigt och osocialt, men vi trivs med det. Mina hundar har inget behov av att umgås i en massa olika konstellationer och de får som sagt utlopp för sin leklust ändå i en trygg miljö. Deras välmående är trots allt det allra viktigaste.
Jag har också regler för vilka hundar mina får leka med. Dels på grund av skaderisk (mina är också små) och att hundarna ska veta att de inte behöver (eller får) hälsa på eller umgås med alla hundar. Sen är det dels på grund av att Billy faktiskt inte är så himla snäll mot alla andra hundar. Blir Ivan rädd så förvandlas Billy till hans livvakt...
SvaraRaderaVi har inte så många lekkompisar, men vi har många träningskompisar. Det är mycket bättre kompisar :)
Håller med. Har en osäker hund som definitivt inte ska leka med allt och alla.
SvaraRadera