En av de bästa sakerna med Esther är att hon gör allt med så stort engagemang. Oavsett vad jag hittar på så är hon alltid med. Alltid glad och alltid positiv. Det är så upplyftande att leva med henne och hennes underbara energi.
Idag har hon sprungit bredvid cykeln för första gången och var så himla stolt över att få en uppgift. Jag trodde att hon skulle balla ur och fnatta runt som hon så ofta gör, men hon travade på som att hon aldrig gjort annat. Det var perfekt aktivering då jag har gjort illa foten, troligtvis en överansträngning efter flera mil i gummistövlar, och knappt kan stödja på den. Igår kunde jag inte gå över huvud taget och Esther fick nöja sig med att inte göra någonting, men idag är det lite bättre. Vi har fantastiska grusvägar som går genom ett naturreservat och som är gjorda för att cykla på, perfekt underlag för hund. Vi började med en ordentlig uppvärmning där hon fick skritta fram, uträtta sina behov och springa av sig lite. Cyklade sedan två och en halv kilometer i ganska raskt tempo och när vi var färdiga lät jag henne sedan busa av sig lite på en äng. Avslutade det hela med ungefär tjugo minuters promenad, och även om hon hade energi kvar så var hon faktiskt riktigt nöjd. Nu sover hon tungt och jag kan med gott samvete krypa ner i sängen igen med hopp om att foten snart ska vara helt återställd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar