Vinthund vs Vallhund

För ett tag sedan blev jag ombedd att skriva ett inlägg där jag tar upp skillnaden i hur jag upplever det är att träna border collie, pudel och italienare. En intressant diskussion som blossar upp då och då när det kommer till vinthundar, kan man verkligen nå framgångar med dem? Jag själv älskar att träna olika typer av hundar, vilket kanske är underförstått med min variation av raser ;) Här kommer i alla fall en liten redogörelse av min syn på det hela, men jag väljer att fokusera på vinthund vs vallhund.

En sak ska man ha klart för sig, och det är att alla kan. De må vara avlade för olika saker, men med finess och förmåga att plocka fram och dra fördel av den aktuella rasens särskilda egenskaper är jag helt säker på att alla kan lyckas. 

Rallytävling Växjö BK

Att träna en italienare (och vinthund) är dock föga förvånande en konst i sig och jag är så himla glad att jag började just där. Det krävs uppfinnesrikedom och en stor portion ödmjukhet vilket är en sak som många gånger tycks saknas inom hundträning. Du kan aldrig någonsin tvinga en italienare till lydnad. En border collie kommer fortsätta att försöka tills du blir nöjd, hur många gånger du än har kickat den i sidan (har du någonsin vistats i vallkretsar så vet du vad jag pratar om). Den kan styras med rädsla medan en italienare pekar finger redan vid det första hårda ordet. Samarbetar du inte med din hund så får du ingenting tillbaka, och tvärtom.

Det som är fantastiskt med italienaren är att den är otroligt lättlärd. Kvick, nyfiken och akrobatisk. Du har däremot inte så många försök på dig och möjligheten att nöta samma moment flera gånger är högst begränsad, detta medför att det kanske tar längre tid innan saker och ting är helt befästa. Tålamod och åter tålamod, medan du med en vallhund mer eller mindre kan peta i detaljer till förbannelse.

Polly

 Det jag kan tycka är svårast är något som tyvärr inte kan styras över. Vädret, såklart. Platsliggning i kallt och blött gräs säger sig självt. Där finns det nog inte mycket mer att göra än att gilla läget, personligen accepterar jag hellre att förutsättningarna inte är de bästa just idag och tar det därifrån istället för att bråka om något min hund upplever som obehagligt. 

Slutligen brukar jag säga att alla någon gång borde träna en vinthund, få saker är så lärorika och vi är tvungna att analysera oss själva i varje steg. Samtidigt blir framgångarna dubbelt värda, och jag inspireras ständigt av de som lyckas förvalta sina hundar på bästa sätt. Alla har olika förutsättningar, och självklart handlar mycket om individen, men att döma ut italienarna för att andra hundtyper är "mer lämpade" för olika hundsporter är så himla synd. När det väl kommer till kritan handlar det mesta om oss och vad vi gör med det vi har.

Efter Wilmas första godkända resultat i rallylydnad.